Nyfikna blickar in på bakgårdarna - framsidorna prydlig radhusfasad (om än en aning sneda av tidens gång och markens rörelser) men baksidorna varierande mellan skrotupplag, byggarbetsplatser, badmintonplaner och en lummig plats förberedd för studentkalas.
Här behöver man inte upprätthålla ett sken, här ser man vilka folk är när de slappnar av.
Någon sneglar misstänksamt på oss genom ett fönster och vi stramar upp oss och fortsätter framåt, tittar inte lika noga på det som pågår bakom fasaderna.
En gång har det stått soptunnor här i den gamla servisgången, de måste dragit till sig skadedjur som gett stigen sitt tillnamn. Då gick det inte för sig att ha sitt avskräde stående framför huset. Sophämtarna måste slirat runt här bland brännässlor och lera på somrarna, is och snö på vintrarna, slitit och släpat för att människorna i radhusen skulle kunna låtsas inför förbipasserande som att de inte ägnade sig åt så låga saker som att producera skräp.
Råttgången är en liten bit nittonhundratalshistoria som fått vara kvar trots att soptunnorna flyttat till husens framsidor nu. Jag är glad att jag fick upptäcka den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar