Att man liksom skall vara lycklig bara för sakens skull.
Kolla! Den är grön! Värsta grejen!
Stenen bara ligger där alldeles huller om buller av sig själv, visst är det fantastiskt?
Tänk att ingen har rört den där mossan på en jättemassa år, att den bara får växa naturligt!
Fan alltså. Naturen får så jävla mycket credd för att göra precis ingenting.
Och hur i helvete hamnade vi i ett läge där en vanlig skogspromenad är nån slags fantastisk prestation?
Att ta sig genom ICA en fredageftermiddag är sjukt mycket svårare.
(Det här är ett oseriöst testinlägg.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar